Kategoriarkiv Posten förr

Diligenser har man ju sett i vilda-västern filmer och det är lätt att tro att det är ett amerikanskt fenomen. Men så är det inte. Diligensen var en hästdroska och vanlig överallt där man förr transporterade posten från en ort till en annan.

Att resa har aldrig varit så lätt som det är nuförtiden. Men förr i tiden var resandet något som tog lång tid och kostade mycket. Att resa med postdiligens var allmänt förekommande. Det var häst och vagn som gällde ända till 1850-talet då järnvägar kom och man började åka ångbåt också. Men hästdroskorna fanns ju kvar även efter att bilen kom. Det tog ganska lång tid för bilen att bli allmän egendom eftersom det tog lång tid att bygga en bil och de kostade en förmögenhet.

Men medan hästdroskorna ännu var det allmänna så bestämde myndigheterna hur lång tid postgången fick ta. I mer än hundra år fram till 1911 fick postens resa per mil inte ta mer än en och en halv timme. Om vägen var bra och man inte hade alltför mycket last kunde man ta sig fram ca en mil per timme.

Man ska komma ihåg att det här var innan asfalten var uppfunnen. Vägarna kunde därför vara både leriga och gropiga och slingra sig fram i ett oländigt landskap. Det var särskilt vår, sommar och höst som vägarna kunde vara riktigt svåra att ta sig fram på, särskilt efter häftiga regn. På vintern när vägarna var frusna kunde det vara lättare att ta sig fram. Och man kunde kanske gena över en frusen sjö för en kortare resa. Men då ska man också komma ihåg att det inte fanns några plogbilar på den tiden utan förste man på vägen var den som satte spåren för nästa att följa efter i. Körde man fast så satt man fast tills flera starka män kunde hjälpa loss droskan eller fordonet.

Postdiligenser med häst och vagn var vanliga ända sen slutet av 1600-talet utanför Sverige. Men diligenstrafik med både post och passagerare startade i Sverige 1722. Men från början var diligenstrafiken blygsam och fanns bara mellan Stockholm och Uppsala. På 1800-talet utökades postdiligensens trafik så att den till slut täckte nästan hela landet.

Även det statliga postverket hade egna diligenser på 1800-talet och framåt. Det var också många som startade privat diligenstrafik för passagerare. Det var praxis att hästarna som användes byttes ut efter tre mil.

När järnvägen byggdes ut och togs i bruk förändrades postväsendet till att bli snabbare och modernare. 1856 invigdes den första järnvägslinjen i Sverige. Innan tåget kom tog en resa mellan Stockholm och Göteborg en vecka med diligens men med tåg tog resan endast 12 timmar.

Postverket använde tågen både för sortering och transport av posten.

Från början när man skulle dela ut posten så lämnades den in på postkontoren och så fick man hämta posten där. Det gällde privatbrev. Men kungörelser och myndighetsbrev delades ut av Kronobrevbäringen. Så småningom tog postverket över även den utdelningen och det låg till grund för att moderniseringen av posten fortgick. Klockarposten var post till kyrkan och den sköttes också separat men togs senare över av postverket.

All denna post blev betungande att hantera och finansiera. Det gick inte ihop så man inrättade lantbrevbäring, det vill säga man anställde lantbrevbärare som fick börja dela ut posten istället. Dessa lantbrevbärare fick gå eller själva bekosta cykel eller häst och vagn när de delade ut posten.

Lantbrevbärarna hade en tidtabell och en resrutt att följa. En mil fick ta högst tre timmar. Breven delades från början ut till postkontoren, det var bara myndigheter och kyrkan som fick posten direkt. Man började använda postlådor 1909 men först 1925 uppmanade postverket alla att sätta upp postlådor överallt. Lantbrevbärarna var beväpnade på sina rutter.

Det var i städerna som man började ha stadsbrevbärare som gick hem till folk med posten. Dessa stadsbrevbärare skulle få tre öre av mottagaren för varje brev som delades ut. Det var så brevbäraren fick sin lön ända fram till 1885 då de fick fast lön istället.

Först kom postdiligensen, sen järnvägen, sen bilen och till sist flyget som transportmedel för posten. Nu har vi mycket post som delas ut digitalt.

Att rationalisera en riksomfattande verksamhet som posten är ingen enkel sak. Postnummer och ägarbilden är stora förändringar i verksamheten.

De flesta länder använder sig av postnummer. 1968 började även Sverige med postnummer. Med postnumrens hjälp kan man se vart i landet brevet ska eftersom hela landet är indelat i postnummerområden.

Posten har fortsatt att rationaliseras på olika sätt genom århundradena. Det statliga Kungliga Postverket blev 1921 förändrat till Postverket för att det nu skulle vara affärsdrivande. Det var fortfarande ägt endast av den svenska staten.

1993 tappade Postverket monopolet på posthanteringen och andra aktörer kunde börja hantera post i Sverige. Lagen gav alla postoperatörer lika villkor utom för Postverket som måste dels erbjuda service över hela landet och dels måste leverera A-post till nästa dag från när den postats. Postverkets distribution var så betrodd att ca 90 % av brevmarknaden sköttes av dem.

Postverket ombildades 1994 till ett helstatligt aktiebolag och döptes till Posten AB. Omkring millenieskiftet lade Posten ner alla postkontor och ersatte dem med Företagscenter. Nu fick istället bensinstationer och butiker bli utlämningsställen för brev och paket.

Det var svenska staten som ägde Posten AB men 2009 blev den danska staten delägare. Posten AB gick i graven 2015 och fick därefter heta PostNord.

Med datorn kom en ökad användning av internet och det har också förändrat post och brevhanteringen i grunden.

Det började med att människor skickade meddelanden via e-post och sms. Idag har myndigheter och företag anammat idén med digital post. Allt kan inte skickas enbart digitalt av juridiska skäl men väldigt mycket kan skickas på det sättet.

Flera myndigheter som till exempel Skatteverket och Försäkringskassan använder sig av digital brevlåda. Numera kan man deklarera via nätet och man kan ta emot beslut av olika slag från Skatteverket i en digital brevlåda. Försäkringskassan skickar också digitala brev liksom de flesta andra myndigheter idag.

Det finns stora fördelar med den digitala brevlådan. En fördel är att det inte blir så mycket papper att hantera. En annan fördel är att posten kommer fram på ett ögonblick. Så snabbt har den aldrig förr kommit fram.

En nackdel är att en del grupper i samhället inte har samma tillgång till internet som till exempel storstadsbor. Mindre orter och på landsbygden generellt kan internet täckningen vara liten eller obefintlig. Bland särskilt de äldre kan det finnas många som inte har tillgång till dator alls och en del människor bland yngre grupper har tillgång till dator bara ibland.