Månadsarkiv november 21, 2023

Avkalle

Posten förr

Modern postModern post

Värdefullt med postenVärdefullt med posten

Posten kommer

Det var Axel Oxenstierna som tog initiativ till att Sverige fick postutdelning 1636. Postordningen betydde att det skulle finnas postiljoner som skulle föra med sig post mellan olika orter. Det fick inte ta hur lång tid som helst utan man satte upp tydliga och hårda tidsgränser för hur lång tid det fick ta att transportera posten. Postiljonen måste klara av att transportera posten två och en halv mil på fem timmar eller högst två timmar för en mil. Om posten var försenad så blev postiljonen avsatt från uppdraget och satt i fängelse i åtta dagar med enbart vatten och bröd som kost.

Tyskland var tidigt känt i Europa för att ha organiserat ett väl fungerande postnät inte bara i Tyskland utan också i kringliggande länder dit den tyska posten hade uppdrag. Svensken Anders Wechel hade varit postmästare i den tyska staden Leipzig och fick därför uppdraget att organisera posten i Sverige.

Förbindelsen med speciellt Tyskland men även resten av kontinenten var ytterst viktig för Sverige så därför hade man postmästare både i Stockholm och i Hamburg. Posten gick ett par gånger i veckan mellan Stockholm och Hamburg. Det fick ta högst fem dagar för posten mellan Stockholm och Ystad där färjan till Tyskland gick. Men från Stockholm till Torneå fick det ta tre veckor för posten att komma fram.

1697 utnämndes poststyrelsen till statligt ämbetsverk i Sverige.

I England hade man frimärken med enhetsporto, d.v.s. att brevet kostade inom landet en och samma summa. 1855 införde man i Sverige enhetsporto vilket var en reform som har hållit sig till våra dagar. Tidigare hade man betalat enligt avstånd och vikt. Men nu kostade allt under en viss vikt lika mycket inom hela landet. De första frimärkena under det här speciella året betalades med skilling banco men under samma år bytte man till betalning i ören. Skulle man få tag på ett frimärke från 1855 så är de värda mycket pengar idag.

När man nu kunde frankera sina brev själv med en och samma valör enhetligt så kunde man också börja använda brevlådor där det bara var att droppa ner sina brev.

På 1800-talet ökade läskunnigheten och även människor i de lägre samhällsklasserna kunde både läsa och skriva. Skolan blev allmän och med läskunnigheten började människor skriva fler brev än förr. Nu fanns det postkontor på de flesta platser i landet. Men det förekom inte någon brevutdelning utan man fick själv hämta posten från postkontoret. När postiljonerna kom med posten till ett postkontor så blåste de i ett horn så att folk visste att nu kom posten. Just hornblåsandet var kännetecknet för postiljonen och det är så forna tiders brevbärare avbildas fortfarande. Om man ville skicka brev så måste man lämna in det ett par timmar före postgången för att det skulle hinna komma med. Men alla myndighetsbrev hade företräde.

Landsvägspost och diligenser

Diligenser har man ju sett i vilda-västern filmer och det är lätt att tro att det är ett amerikanskt fenomen. Men så är det inte. Diligensen var en hästdroska och vanlig överallt där man förr transporterade posten från en ort till en annan.

Att resa har aldrig varit så lätt som det är nuförtiden. Men förr i tiden var resandet något som tog lång tid och kostade mycket. Att resa med postdiligens var allmänt förekommande. Det var häst och vagn som gällde ända till 1850-talet då järnvägar kom och man började åka ångbåt också. Men hästdroskorna fanns ju kvar även efter att bilen kom. Det tog ganska lång tid för bilen att bli allmän egendom eftersom det tog lång tid att bygga en bil och de kostade en förmögenhet.

Men medan hästdroskorna ännu var det allmänna så bestämde myndigheterna hur lång tid postgången fick ta. I mer än hundra år fram till 1911 fick postens resa per mil inte ta mer än en och en halv timme. Om vägen var bra och man inte hade alltför mycket last kunde man ta sig fram ca en mil per timme.

Man ska komma ihåg att det här var innan asfalten var uppfunnen. Vägarna kunde därför vara både leriga och gropiga och slingra sig fram i ett oländigt landskap. Det var särskilt vår, sommar och höst som vägarna kunde vara riktigt svåra att ta sig fram på, särskilt efter häftiga regn. På vintern när vägarna var frusna kunde det vara lättare att ta sig fram. Och man kunde kanske gena över en frusen sjö för en kortare resa. Men då ska man också komma ihåg att det inte fanns några plogbilar på den tiden utan förste man på vägen var den som satte spåren för nästa att följa efter i. Körde man fast så satt man fast tills flera starka män kunde hjälpa loss droskan eller fordonet.

Postdiligenser med häst och vagn var vanliga ända sen slutet av 1600-talet utanför Sverige. Men diligenstrafik med både post och passagerare startade i Sverige 1722. Men från början var diligenstrafiken blygsam och fanns bara mellan Stockholm och Uppsala. På 1800-talet utökades postdiligensens trafik så att den till slut täckte nästan hela landet.

Även det statliga postverket hade egna diligenser på 1800-talet och framåt. Det var också många som startade privat diligenstrafik för passagerare. Det var praxis att hästarna som användes byttes ut efter tre mil.

Posten blir modern

När järnvägen byggdes ut och togs i bruk förändrades postväsendet till att bli snabbare och modernare. 1856 invigdes den första järnvägslinjen i Sverige. Innan tåget kom tog en resa mellan Stockholm och Göteborg en vecka med diligens men med tåg tog resan endast 12 timmar.

Postverket använde tågen både för sortering och transport av posten.

Från början när man skulle dela ut posten så lämnades den in på postkontoren och så fick man hämta posten där. Det gällde privatbrev. Men kungörelser och myndighetsbrev delades ut av Kronobrevbäringen. Så småningom tog postverket över även den utdelningen och det låg till grund för att moderniseringen av posten fortgick. Klockarposten var post till kyrkan och den sköttes också separat men togs senare över av postverket.

All denna post blev betungande att hantera och finansiera. Det gick inte ihop så man inrättade lantbrevbäring, det vill säga man anställde lantbrevbärare som fick börja dela ut posten istället. Dessa lantbrevbärare fick gå eller själva bekosta cykel eller häst och vagn när de delade ut posten.

Lantbrevbärarna hade en tidtabell och en resrutt att följa. En mil fick ta högst tre timmar. Breven delades från början ut till postkontoren, det var bara myndigheter och kyrkan som fick posten direkt. Man började använda postlådor 1909 men först 1925 uppmanade postverket alla att sätta upp postlådor överallt. Lantbrevbärarna var beväpnade på sina rutter.

Det var i städerna som man började ha stadsbrevbärare som gick hem till folk med posten. Dessa stadsbrevbärare skulle få tre öre av mottagaren för varje brev som delades ut. Det var så brevbäraren fick sin lön ända fram till 1885 då de fick fast lön istället.

Först kom postdiligensen, sen järnvägen, sen bilen och till sist flyget som transportmedel för posten. Nu har vi mycket post som delas ut digitalt.

Vem äger det ?

Att rationalisera en riksomfattande verksamhet som posten är ingen enkel sak. Postnummer och ägarbilden är stora förändringar i verksamheten.

De flesta länder använder sig av postnummer. 1968 började även Sverige med postnummer. Med postnumrens hjälp kan man se vart i landet brevet ska eftersom hela landet är indelat i postnummerområden.

Posten har fortsatt att rationaliseras på olika sätt genom århundradena. Det statliga Kungliga Postverket blev 1921 förändrat till Postverket för att det nu skulle vara affärsdrivande. Det var fortfarande ägt endast av den svenska staten.

1993 tappade Postverket monopolet på posthanteringen och andra aktörer kunde börja hantera post i Sverige. Lagen gav alla postoperatörer lika villkor utom för Postverket som måste dels erbjuda service över hela landet och dels måste leverera A-post till nästa dag från när den postats. Postverkets distribution var så betrodd att ca 90 % av brevmarknaden sköttes av dem.

Postverket ombildades 1994 till ett helstatligt aktiebolag och döptes till Posten AB. Omkring millenieskiftet lade Posten ner alla postkontor och ersatte dem med Företagscenter. Nu fick istället bensinstationer och butiker bli utlämningsställen för brev och paket.

Det var svenska staten som ägde Posten AB men 2009 blev den danska staten delägare. Posten AB gick i graven 2015 och fick därefter heta PostNord.

Digitala Brev

Med datorn kom en ökad användning av internet och det har också förändrat post och brevhanteringen i grunden.

Det började med att människor skickade meddelanden via e-post och sms. Idag har myndigheter och företag anammat idén med digital post. Allt kan inte skickas enbart digitalt av juridiska skäl men väldigt mycket kan skickas på det sättet.

Flera myndigheter som till exempel Skatteverket och Försäkringskassan använder sig av digital brevlåda. Numera kan man deklarera via nätet och man kan ta emot beslut av olika slag från Skatteverket i en digital brevlåda. Försäkringskassan skickar också digitala brev liksom de flesta andra myndigheter idag.

Det finns stora fördelar med den digitala brevlådan. En fördel är att det inte blir så mycket papper att hantera. En annan fördel är att posten kommer fram på ett ögonblick. Så snabbt har den aldrig förr kommit fram.

En nackdel är att en del grupper i samhället inte har samma tillgång till internet som till exempel storstadsbor. Mindre orter och på landsbygden generellt kan internet täckningen vara liten eller obefintlig. Bland särskilt de äldre kan det finnas många som inte har tillgång till dator alls och en del människor bland yngre grupper har tillgång till dator bara ibland.

Frimärken

Frimärken visar att avsändaren har betalat för att brevet ska nå fram till mottagaren. Givetvis ska frimärket ha rätt valör för hur långt bort det ska skickas. Men så ha det inte alltid varit. Tidigare var det mottagaren som betalade för brevets resa.

1653 skapades det första märket som liknade frimärke. Det var en remsa som visade att posten var betald men den användes bara inom Paris stad. Det fanns inget lim på baksidan av remsan utan man fick sy fast märket på brevet eller använda en klämma. I slutet av 1600-talet fanns det även i Storbritannien liknande remsor som användes för post inom London stad.

Men annars så fanns det först i början av 1800-talet några städer som hade kuvert med tryckta sigill som frimärken och som gällde som stadspost.

När det första riktiga frimärket kom ut så var det först i Storbritannien och idén bakom var att man skulle ändra på vem som betalade för brevets resa. Ända till 1840 var det mottagaren som fick betala för brevets resa. Men i och med att frimärket kom till var tanken att det var avsändaren som skulle stå för betalningen. Tanken var också att brevportots pris skulle sänkas så att fler skulle ha råd att skicka brev. Det var också i Storbritannien man först startade enhetsporto, d.v.s. ett porto som gällde för brevets befodran inom hela landet. Snart tog resten av Europa efter samma modell av enhetsporto samt att avsändaren skulle betala för brevets befordran.

I Sverige gavs de första svenska frimärkena ut 1855. När de första frimärkena gavs ut började också människor samla på frimärken.

Med mottagningsbevis

Värdebrev av olika slag kan sen gammalt hanteras av posten. Det enklaste värdebrevet är när avsändaren skickar ett brev som avsändaren vill veta säkert att mottagaren har fått. Det rekommenderade brevet med mottagningsbevis måste kvitteras ut av mottagaren och avsändaren får på det sättet bevis för att brevet kommit fram till rätt mottagare och ingen annan.

Det går att skicka många olika slags värdefulla försändelser via posten. Man kan skicka pengar men ska inte lägga pengarna i ett kuvert utan skicka det som värdeförsändelse. Då får man ett kvitto på försändelsen och en garanti på hur lång tid det tar innan försändelsen är framme. Man får också besked på när försändelsen är mottagen.

Det är inte bara pengar som man kan skicka på det sättet utan även guld, diamanter, konst, känsliga ritningar och andra värdeföremål. Om man vill skicka vapen så måste man dela upp det i två försändelser så att man aldrig skickar ett helt och användbart vapen i ett och samma paket. Man får inte heller skicka krut och ammunition men annars kan man skicka värdesaker av alla de slag genom posten. Det är ett säkert sätt att skicka värdepost inom en kort tid, med mottagningsbevis.

Välkommen att kontakta oss med frågor och synpunkter via det här formuläret.

Från Postverket till PostNordFrån Postverket till PostNord